Dyslexi är en utveckling, inte en störning.
Dyslektikers styrka är att deras hjärna är utvecklad för att utforska det okända och se större sammanhang. Det är en egenskap som hjälpt oss att överleva och utvecklas som art. Typiska förmågor som tillskrivs dyslektiker är upptäckande, innovation och kreativitet. Det går inte ihop med att dyslexi skulle vara en neurologisk störning.
Flera mentala processer är en balans mellan utforskande och tillämpning. Ur ett evolutionärt perspektiv gynnas individer i en grupp som specialiserar sig när fördelaktiga egenskaper inte kan kombineras utan måste kompletteras. Det innebär att om utforskande respektive tillämpning inte kan kombineras helt kommer individer att över tid specialiseras mot respektive egenskap. Det skapar ett ömsesidigt beroende av varandras kompletterande förmågor. Dyslexi är en sådan kompletterande utforskande förmåga. Att vara dyslektiker i dagens informationssamhälle är en utmaning samtidigt som upptäckande, innovation och kreativitet är efterfrågade egenskaper. Vi är i högsta grad beroende av de kompletterande förmågor som dyslektiker kan erbjuda men som vi inte tar tillvara så som vi borde.
Detta argumenterar forskarna Dr Helen Taylor och Dr Martin Vestergaard vid Cambridge Universitet för i artikeln Developmental Dyslexia: Disorder or Specialization in Exploration? där de nya teorierna presenteras. Artikeln publicerades i fredags efter omfattande arbete som bland annat bygger på Taylors tidigare forskning. Taylor anser att vi bör omvärdera dyslexi som en kompletterande egenskap snarare än en störning vilket samhället i stort skulle vinna på genom att vi skulle se fler innovativa lösningar på de utmaningar vi nu står inför.
Med moderna verktyg kan de lässvårigheter som är typiska för en dyslektiker hanteras. Samtidigt kan dyslektikers styrkor komma till bättre uttryck. Det är kreativitet och utforskande som behövs i varje samhälle, företag och arbetsgrupp.
